Det är inte alltid så roligt att träffa fotografen, speciellt inte om man heter Whilma och är i en period i livet då främmande män verkar farliga.
Det var ett tag sen vi tog de här bilderna. Vi har haft så fullt upp den senaste tiden, så publicering på hemsidan har halkat efter lite. Men nu finns de här i alla fall! 🙂
Det har hänt många gånger att föräldrarna blir så förvånade när de ser bilderna, eftersom barnen inte alltid varit med på noterna, eller som Whilma, som skrek det mesta av fototiden. Men som ni ser gäller det för en fotograf att trycka till när leendet spricker upp, för i nästa sekund kan krokodiltårarna falla.
Whilmas föräldrar blev i alla fall mycket nöjda med bilderna, och gråtbilden blev faktiskt en favorit som de beställde.
Det är inte alltid den leende bilden man tycker bäst om…
